28 April, 2013

Vilken tur att det inte blev något av med takpannorna från Arvika! Vi hittade billigare här i Karlstad och åker upp med dem efter kl 5 när Ulf skickat iväg alla sina fakturor. Timon får vara hos farmor. Brita kommer att vara där och forsla undan grejor, bl a till tippen skrev hon i ett mail. Nu blir jag lite orolig. Hoppas de inte slänger något som vi kunde ha velat ha. Får kolla på grejorna och prata med dem när vi kommer dit. Vi behöver ju möblemang till hela det hus vi ska hyra ut och vill säkert ha lite till vårt hus också. Nu har vi varit inne i husen bara en gång. Men kommer ändå ihåg att det fanns en del av intresse även om fokus inte låg på prylarna sist.

 

Härligt. Vi har varit iväg och hämtat en tjugondel av alla takpannor vi behöver. Tillsammans lastat dem på släpet och kört iväg dem till Blombacka. På väg dit när vi tankade såg vi grejor som kanske kan betecknas som industrial junk. De kanske kunde passa i inredningen? Emmy gick av bilen och smög för att kika på en mycket intressant plåttunna. Hmm kanske någon natt…Vi såg också en jättefrän takskylt, men den kanske hade varit lite väl krånglig att plocka ner diskret? Ja, man kan ju alltid drömma och att planera små räder i fantasin gör ju ingen skada.

 

Vi lade in tegelpannorna i ett uthus. Vädret var perfekt. Det hela tog några timmar. Elvin stod på släpet, Lova tog vid sen Emmy och sen staplade jag dem i boden, och så bytte vi plats då och då. Kul! Lättare än att hämta dem och lägga dem på släpet. Det blev bara lite osämja om vem som skulle göra vad men det här är ju bara början. Ulf lånade röjsåg av Brita och körde med den framför husen. Kvällen avslutades med en liten extrasväng för att se om någon i närheten hade tegelpannor som låg i högar runt sitt hus. Och det fanns det. Vore ju bra om vi kunde hitta sånt i närheten så att vi inte behöver åka fram och tillbaka så mycket. Slutligen hämtning av Timon och spaghetti och köttfärssås hos farmor: En lyckad kväll!

 

April 2013

Ulf åker till Blombacka imorgon för att hämta en tegelpanna från taket att jämföra med ett gäng gamla tegelpannor som han hittat på annons. De skall finnas att hämta i Arvika vilket passar bra eftersom han ska jobba i Charlottenberg  på onsdag. Annat som ska fixas inom den närmaste veckan är takpapp och en ränna att skicka ner gamla tegelpannor från taket i. Den ska Ulf fixa själv. Den vi hade när vi fixade taket här hemma finns inte kvar. Hoppas att det finns några gamla madrasser i huset som vi kan få för tegelpannorna att landa på. Vi får fråga Agneta och Brita. Skulle tro att det finns. Har inte bestämt hur noga vi ska vara med att tvätta de pannor som ska användas igen. När vi fixade tak sist har jag för mig att vi tvättade med högtryckstvätt och skrubbade med såpa och skurborste men så noga ska vi kanske inte vara den här gången. Vi ska också köpa en helfräsig blå badrumsinredning i Munkfors till flickornas gemensamma framtida badrum. Hittat på blocket. På Valborgsmässoafton betalar vi slutsumman och får nycklar. Hade velat åka dit och mäta några rum under helgen som varit, speciellt rummet där vi ska bygga om trappan. Agneta skulle vara där med sin syster (för att bränna gamla bikupor b l a) efter att vi betalt handpenningen men de hade tyvärr redan åkt hem när vi ringde på söndagen.

 

Tyvärr var badrumsinredningen såld, men det kommer fler chanser.

 

 

Det finns en dröm om livet på landet från Ulfs och mina första år tillsammans. Vi valde dock bort det livet och prioriterade annat. Men vad vi prioriterar i vår livsmiljö har ändrats jämsides med att barnen vuxit och skiftat intressen.

Jag bryr mig inte om husen egentligen, inte i djupet av mitt hjärta, men visst är det lätt att frestas av inredningsteman på exempelvis pinterest. Visst finns det bilder i skallen på hur det kan komma att se ut. Men jag kan inte breda ut dem här och nu. Det skulle ta för mycket plats och jag vill inte låsa tankarna, vill inte rama in dem, vill inte fästa dem på skärmen eller någonstans. Än. Vill inte göra dem för påtagliga och konkreta. Än.Visst finns det bilder i skallen på barn och barnbarn, alla samlade på Blombacka. Visst finns det inredningsdrömmar, (hmm…en hängmatta i makramé i vardagsrummet), renoveringsdrömmar och näst intill oändliga kreativa möjligheter. Visst finns det skaparlusta. Åh, det kliar i mina otåliga fingrar! Visst är det härligt att drömma, inspireras och låta sig svepas med lite grann, men följer jag känslan ända in som handlar om varför, varför Blombacka? så ger inredningssajter där folk visar upp sina hem ibland en ganska oaptitlig bismak. Människor som vill ha mer och mer, den och den köksinredningen, den och den bänkskivan, prylar, prylar, prylar. För vems skull? Finns det något under begäret? Vad är de ute efter egentligen?

Jag drömmer inte om det intill perfektionism tillrättalagda och enformiga chabby chic, vitt, vitt, vitt och utställningsrum med millimeterordning. Går det att leva så? Återvinning, recycling, junk-style kanske (men det måste vara funktionellt och bekvämt) på ett sätt där det syns att människor lever eller bara det vi behöver och känner för som det blir utan någon specifik stilbenämning.

Jag tänker inte låta mig ägas av de här husen. Jag tänker inte låta mig ägas och slukas av prylar och inredning. De är medel. Det är inte viktigt i sig. Jag ser dem som medel att få vara tillsammans med min familj. Planera, drömma. Jag ser den här vägen som en möjlighet att koncentrera livet på det väsentliga. Avskalat, bara vi, husen och det gemensamma arbetet. Ett koncentrerat innehåll, ett gemensamt intresse Inget annat. Inga distraktioner. Och det kommer att vara jobbigt. Vi kommer att känna på motgångar. Det kommer att vara värre än vad vi trodde på sina ställen. Med husen. Det kommer att vara värre än vad vi trodde på sina ställen. Med barnen. (Ah, vi har bra ungar! Tyckte bara att det såg snitsigt ut i sammanhanget. Lite makande på realismen för formens skull.) Barn kommer att sura och springa och gömma sig i något av alla de 16 rummen, råvindar, kattvindar och övriga skrymslen ej inräknade. Men sånt är livet. Det ska var spännande. Och snirkligt.

För mig hade det funkat med skogspromenader. Kanske. Eller inte. Vi har provat det. Men det har hamnat längre och längre ned på prioriteringslistan. Utflykterna har blivit allt mer sporadiska och sällsynta. Det finns mycket att göra hemmavid. Det finns alltid aktiviteter, jobb, teknik, ja gud vet vad, som pockar. Och Ulf har för mycket jobb.

Renoveringsbehoven är så stora på de här husen att Vi MÅSTE jobba med dem kontinuerligt och gemensamt. Det är den trevliga lilla haken som kan hålla ihop oss, annars faller de ihop. Utan allas hjälp kommer det inte att funka. Och kanske gör det inte det. Men i så fall är det bara att sälja dem igen. De är inte viktiga. Egentligen. Men jag hoppas innerligt att det kommer att funka. För barnens skull.

Jag brukar säga nej till Ulfs kreativa förslag, för jag vet att hans tidsoptimism inte är realistisk men han brukar påbörja projekten ändå. Det här är annorlunda. Efter visningen var vi alla överens. Vi ville göra detta. Det var inte på Ulfs initiativ, utan i samråd, även om det var han som hittade annonsen. Den här gången tyckte jag att det var bara att köra. Kanske lite för fartkänslans skull? Och det finns mycket att vinna. När jag tänker på vart och ett av våra barn så känner jag att detta kan vara något bra för dem.

Närhet, tillhörighet och sammanhang. Jag har skrivit det förut. Koncentration (på det väsentliga) och utrymme (att göra det helhjärtat) på samma gång, det är vad det handlar om.

Lite pompöst och invecklat beskrivet, ser jag nu. Det hela behöver dock inte beskrivas så storstilat egentligen, det är heller inte en så stor grej, det här projektet blir vad vi gör det till och kan beskrivas hur enkelt och konkret eller invecklat som man vill. Man kan bli sömnlös för mindre om man gör en för stor grej av det. Och det vill jag helst hålla mig ifrån. Det beror på hur man väljer att tänka, om man verkligen går till änden på varje tanke eller ej. Det är ett par hus bara. Och ett experiment. En utmaning.

 

Nu startar vi Blombackabloggen…